DET HÄR ÄR EN INFORMATIONSSIDA FRÅN JÄGARNAS RIKSFÖRBUND

Rovdjursförvaltning 

Det övergripande målet för rovdjursförvaltningen är att arterna ska vara livskraftiga samtidigt som det inte ska finnas för många av någon art. Exakt hur många djur det är varierar från art till art och det är viktigt att även väga in det totala rovdjurstrycket i siffrorna. Om ett område hyser väldigt många lodjur kan det till exempel inte hysa lika många björnar – då blir det totala rovdjurstrycket för högt. 

Utmaningen med rovdjursförvaltningen

Mycket av rovdjursförvaltningen beslutas på både nationell och internationell nivå. Sveriges inträde i EU förde bland annat med sig krav om att vissa arter inte får jagas annat än efter stränga skyddsjaktsregler enligt art- och habitatdirektivet.
Utmaningen i dagens rovdjursförvaltning är att det, trots växande och livskraftiga rovdjursstammar, inte jagas eftersom de beslut som myndigheterna fattar om licensjakt många gånger överklagas av olika rovdjursvärnande organisationer. Överklagandena avgörs i domstol av jurister som tar mer hänsyn till juridiken än biologin vilket gör att de beslut som trots allt klarar domstolens prövning blir svårare att genomföra eftersom jägarna riskerar att få mindre tid på sig. 

Acceptansen minskar med utebliven jakt

I dag finns det kraftiga stammar av både lodjur och björn och det finns även acceptans hos jägarna att ha dessa djur på sina marker i lagom stora stammar. Acceptansen är dock beroende av att de även får jagas. När jakten omöjliggörs på grund av överklaganden från personer och organisationer minskar också acceptansen för djuren. Att besluta om jakt efter de stora rovdjuren gynnar dem alltså på sikt.