DET HÄR ÄR EN INFORMATIONSSIDA FRÅN JÄGARNAS RIKSFÖRBUND

Vargjakt 2018

Även år 2018 ser det ut att bli en allt för liten vargjakt i Sverige, totalt 22 vargar fördelat över 5 län, och tyvärr kommer därför inte heller årets vargjakt kunna ge lättnad till de som drabbas av den allt för stora vargpopulationen. Jakten kommer inte heller vara behjälplig att nå Naturvårdsverkets beslutade mål då varken acceptansen för varg eller dess negativa påverkan på jakten eller tamdjurshållningen kommer förbättras. Tilltron till myndigheterna riskerar även att minska ytterligare allt eftersom inventeringens brister visar sig tydligare och tydligare. Ett verktyg som kan användas för att utveckla inventeringen är viltbevakningskameror använda av jägare och markägare, något som Jägarnas Riksförbund har begärt ska vara tillåtet redan från 1 januari 2018. 

I Jägarnas Riksförbunds förslag inför vargjakten 2018 motiverades varför avskjutningen skulle uppgå till 166 vargar. Förutom att minska stammen till den av myndigheterna beslutade nivån om 270 vargar skulle en omfattande jakt få positiva följdeffekter på vargarnas beteende. Jagade djur beter sig betydligt mer skyggt än djur som inte utsätts för jakt. Under våren, sommaren och hösten 2017 har många rapporter kommit in om vargar med extremt oskygga beteenden i både Stockholmsområdet men även i andra delar av landet, till exempel Västmanland. 

Jägarnas Riksförbund kommer att arbeta vidare för att förändra myndighetsbesluten i enlighet med medlemsbeslutet om nej till frilevande varg. Vi kommer att tillkännage och analysera de beslut som myndigheterna fattar i samband med förvaltningen av vargpopulationen och vi kommer att begära att myndigheterna fattar beslut som har bäring i såväl Länsstyrelsernas minimimål som Riksdagens intentioner om vargpopulationer och Naturvårdsverkets mål för vargpopulationen.

Till dess att möjligheten ges för jägare och djurägare i områden som är utsatta för varg att bedriva en omfattande vargjakt kommer aldrig acceptansen för varg att öka eller skadenivåerna att minska. Eftersom viltförvaltning, oavsett art, i stora delar handlar om acceptans och förståelse hos de förvaltande parterna kommer den aldrig att kunna nå framgång när de sociala värdena åsidosätts till förmån för genetiska hårklyverier och en omständlig och osäker inventering.